Management structures and mediatization of governmental agencies – translations and consequences
Abstract
There are many empirical and theoretical arguments to regard media as a central part of governance in public sector organizations. Not only do media scrutinize and critically examine the actions of these organizations and their representatives. Media also represent one of the dominant influences permeating managerial structures, practices and rationales under which public sector organizations operate.In this project we refer to such an importance of the media (and the changes it leads to) as mediatization.
By way of extensive interview-based data and rich ethnographical material from five Swedish governmental agencies we seek to understand and explain the dynamics in the manner governmental agencies deal and respond to the pressures of mediatization, and what consequences this have for their activities. With respect to different managerial structures (i.e. single-director agencies, board agencies and council agencies) our study is guided by three questions concerning the agencies´ mediatization: 1) how and why do responses and adaptation to mediatization varies between different types of organizations within the public sector; 2) how and why does the process of mediatization unfold differently when it is translated into specific contexts within and between the studied organizations; and 3) in what way does the process of mediatization influence and transform the type and character of activities performed by the organization.
Medverkande
Magnus Fredriksson (forskningsledare)
Josef Pallas
Populärvetenskaplig beskrivning av projektet
Ledningsformer och myndigheters medialisering – översättningar och konsekvenser
Om vi vill förstå förutsättningarna för myndigheters styrning, organisering och ledning kan vi inte bortse från medier. Deras betydelse kan bland annat knytas till idén om medier som en tredje statsmakt som ska granska makthavare och underlätta för medborgarna att kontrollera och ställa ansvariga till svars. Mediernas betydelse kan också knytas till samhällets medialisering, det vill säga den strukturomvandling som dels innebär att medierna utvecklas till en autonom institution, dels att mediernas verksamheter integreras i andra institutioners verksamheter. På så vis har mediernas normer, principer och arbetsrutiner kommit att bli betydande för organisering och styrning av bland annat politiken och den offentliga sektorn.
Forskningen om medialisering är omfattande och den har lämnat betydande bidrag som gör det möjligt för oss att förstå hur organisationer anpassar sig till medier. Men det är få som har intresserat sig för myndigheter. Eftersom förutsättningarna för myndigheter skiljer sig från andra typer av organisationer, finns det anledning att studera dem mer i detalj. En annan brist i tidigare forskning är att den tenderar att ha en deterministisk syn på medialiseringens konsekvenser, dvs. den utgår ofta ifrån att det är medierna som påverkar andra institutioner utan möjlighet för de senare att värja sig. Man utgår också ofta ifrån att medialisering har i stort sett samma effekter på alla organisationer som är av samma typ. Från annan forskning som har studerat hur idéer och koncept sprids mellan och i organisationer vet vi att inverkan från institutioner sällan är förutsägbara. Vi vet också att idéer och praktiker ofta översätts på olika sätt i olika typer av organisationer. Det vill säga, vi kan anta att medier förstås och hanteras på varierande sätt och att det i sin tur får konsekvenser för hur medierna inverkar på myndigheters verksamheter. Vi kan också anta att olika verksamheter påverkas i olika utsträckning och på olika sätt i en och samma myndighet. I detta sammanhang är det relevant att ställa sig frågan på vilket sätt myndigheters ledningsform inverkar hur mediefrågor påverkar myndigheters verksamheter.
I en kartläggning som omfattar samtliga nationella förvaltningsmyndigheter har vi kunnat visa på klara samband mellan myndigheters ledningsform och graden av medialisering. Enrådsmyndigheter och styrelsemyndigheter är betydligt mer medialiserade än nämndmyndigheter. Resultatet står sig även om man tar hänsyn till andra faktorer som graden av medieuppmärksamhet, uppmärksamhet från politiker, myndighetens storlek osv.
Projektet Ledningsformer och myndigheters medialisering - översättning och konsekvenser syftar till att beskriva och förklara vad medialiseringen innebär för myndigheter. Det vill säga hur den översätts, implementeras och utmannas när den möter myndigheters verksamheter, samt vilka konsekvenser detta får hur verksamheterna utförs. Projektets empiriska undersökningar består av fallstudier som omfattar fem myndigheter. Alla väljs utifrån ledningsform och i vilken utsträckning de är "lite" eller "mycket" medialiserade. Då det saknas nämndmyndigheter som är "mycket" medialiserade omfattar projektet fem myndigheter. Vid varje myndighet intervjuas 10–15 personer inklusive generaldirektör, myndighetschef och/eller styrelseledamöter beroende på typ av myndighet. Intervjuerna fokuserar på hur man förstår medier och vilken betydelse, vilka roller och vilka värden man tillskriver dem. På så vis kartlägger vi hur myndigheterna med olika ledningsformer använder sig av medier och vilka motiv man har för detta. Här är vi särskilt intresserade av förhållandena mellan mediernas principer och andra principer som kan knytas till professionella värderingar, arbetsuppgifter och vilken position olika individer har i myndigheten. Intervjuerna kompletteras med deltagande observationer där vi följer det dagliga arbetet på respektive myndighet under tre månader. På så vis får vi möjlighet att studera vad det innebär för en myndighet att vara medialiserad. Vi kan se i vilken utsträckning och på vilket sätt man anpassar sig till medierna, vilka aktiviteter som berörs och i vilken utsträckning som olika aktiviteter påverkas på liknande eller olika sätt i en och samma organisation. Vi undersöker också i vilken utsträckning liknande aktiviteter påverkas på liknande sätt i olika organsationer.